Varggrottan är en stor vågrät öppning i berget och den har fått sitt namn efter platsen, Vargberget, där den finns. Grottan har formats till följd av bergets förvittring och den har uppskattats vara 2,6 miljoner år gammal. Under den interglaciala tiden, då havsytan nådde upp till området utanför grottöppningen, fylldes grottan med jordlager och den har bevarats orörd, fastän grottan varit vitt känd inom området. Grottans öppning befinner sig 116,5 m ovanför nuvarande havsyta och dess största höjd är 2,2 meter. Det är svårt att exakt avgöra Varggrottans storlek p.g.a. de jordlager som ännu delvis fyller grottan, men man har uppskattat ytan till över 400 m2. Varggrottan finns i Kristinestad och området där grottan finns ägs av Bötom kommun.

Enligt nuvarande uppgifter är grottan den enda platsen i världen där man hittat spår av människoliv på en sådan plats som täckts av inlandsis under istiden. Varggrottan är också den äldsta kända boplatsen i hela Nordeuropa.

Det är svårt att hitta fakta som visar att människan vistats på finländsk jordmån före senaste istid. Den senaste istiden har förstört de flesta spåren av tidigare varma perioder i vårt landskap. Varggrottan är dock en slags ficka som den senaste istiden inte kunnat påverka. Detta gör grottan till ett särskilt värdefullt forskningsobjekt. I de olika skikten i Varggrottan har man funnit spår av mänsklig verksamhet såsom stenredskap och avslag som uppstått vid tillverkningen av dessa samt gamla lämningar av lägereldar. På basen av dateringen av skikten i vilka fynden gjorts samt pollenprover kan man uppskatta att fynden är 74.000–132.000 år gamla. På basen av fynden och dateringen av dem är det sannolikt att neandertalmänniskan bott i grottan.